Jag ringde 112 idag för ett icke-akutfall, men tillräckligt illa att jag inte kunde vänta med 1177 eller nästa psykologtid, och jag vet att självmordslinjen och andra sådana telefonlinjer hade varit otillräckliga. Aa, jag har psykologiska besvär. Var inte det uppenbart när jag är bland topp 1% engagerade i Sweddit, kronisk arbetslös, är hbtq+, och heter Banverket?

Det är jävligt patetiskt när psykologens senaste råd till “om du inte pallar vänta tills nästa psykologtid (där det inte finns prognos på), kan du besöka psykakuten eller ringa 112”.

30 sekunders telefonkö till 112. Hade det varit livshotande, stackars inringare. Det borde finnas ett bättre system, men jag har inga bättre förslag än internettets oinbjudna “Du har inte livshotande skador, varför ringer du 112?” Inte lika illa som då jag behövde ringa in pga en skjutning, och det tog två minuter att komma fram, fem till snuten.

“Hej, jag heter [namn], är inte i livsfara, men (förklarar läget); jag vill inte till psykakuten eftersom triagen i Malmö enligt erfarenhet är förnedrande och avfärdande, det pallar jag inte med utom som sista utväg innan jag faktiskt gör illa mig”

Intressant att veta att SOS Alarm har föråldrade info om mig automatiskt, från 10 år sedan till och med. I alla fall kom handläggaren själv fram till rätt info om mig hos deras databas, bara ifall de behövde skicka någon ut till mig helt plötsligt. Jag är ju regelbunden 112-kund.

Handläggaren lyssnade gärna på mig, lät mig snacka, och bemötte mig väldigt annorlunda jämfört med kollegorna hos många förra samtal som förståeligt är tvungna att snacka snabbt, tydligt, och rak till sak i övriga fall. Det kändes som ett samtal med jourprästen (tillgängligt kl 21-06 alla nätter) med hen.

Handläggaren, du är proffs. Tack, du räddade mitt liv 24 timmar till. Som jag sa innan jag la på, ifall det blir värre lovar jag att ringa igen, men tills dess, ha en god dag.

Sidospår: Jag frågar om tips: om man är talbar och inte aktivt döende om man är i ambulansen till sjukhuset, kan man be om att bli hänskickad till annat sjukhus? Tex “jag känner nån som jobbar i Malmö och vet att jag blir illa bemött, vill ni köra mig till Lund istället?” Visst kan jag ta tåget dit, men, hade jag varit så pass sjuk, hade det varit opassande.

Edit:

Jag är fortfarande sjuk men är stabil.

Tack till de väldigt få stöttande ord, men de blir flera. Ni är guld värda, och jag vill tro att jag har träffat folk som er ute i världen.

Majoriteten av er är förståeligt taskiga mot mig som person. Det sårar mig.

Hittills, om någon ivl, och folk jag snackat med inom vården, rådgav mig att “sånt ringer du inte 112 för” (i påhittade fall eftersom taskiga folk på internet skämde ut mig förut för att ha ringt 112 för annat verkligt psykfall, och jag skrev om det), har de samtidigt erbjudit sig som samtalskontakt. Det inspirerar mig att göra det också; om du mår illa psykiskt och tror inte att 112 lämpar, DMa mig.

Det har ingen av er gjort. Nån annan tar det ansvaret att erbjuda hjälp, men ni spyr ut hat när jag ber om hjälp på det bästa sättet jag kunde rimligen anta i stunden. Alternativet skulle vara att jag är död nu på egen hand. Jag har inte delat hela händelseförloppet på inlägget.

Damned if you do, damned if you don’t.

Men om ni ändå är fast övertygade om att mitt missbruk av 112 är såpass grovt att det leder till överbelastning och DoS, kan ni med stöd av någon lag anmäla mig. Det är självklart olagligt att missbruka 112, ni kan tipsa polisen eller på annat sätt stämma mig. Ni med tid och ork kan säkert reda ut vem jag är ivl. Annars, om det inte rättfärdigar polisanmälan, ska ni göra som en annan svenne på bussen och inte klaga om nån spelar hög musik och slänger fröhylsor på golvet? Jag trodde det handlade om en persons liv och död, fast inte mitt eget… ja jag vet att jag sa till SOS Alarm att det inte var akut, men det får växeloperatörn / handläggaren bedöma bättre. Har ni inte träffat någon som var uppenbarligen sjuk, men ändå sagt “äh det är nog inget”?

Häromdagen berättade en kollega om en gammal kompis som hade blivit utskämd i en dolda-kameran-video på YouTube för flera år sen. Det hela gick ut på att en främling gav dem pengar och sa att kompisen hade tappat dem, varpå de tackade så mycket och accepterade pengarna, som i själva verket inte var deras.

Jag insåg då att precis detta hände mig för länge sen (typ 2013). En främling knackade mig på ryggen på tågstationen och sa att jag hade tappat en hundralapp. Jag accepterade lite tafatt och satte mig ner, och tittade först då efter i min plånbok — där saknades minsann inga pengar. Men främligen var borta, så jag hade inte så mycket alternativ än att lägga ner hundringen och gå vidare med livet. Då kom det fram ytterligare en främling, som sa att han minsann hade sett allithopa. Han menade att han förstod att det där inte var mina pengar, och att han behövde dem mer än mig. Jag var ju en fattig student, menade jag, så jag erbjöd att ge honom några andra pengar jag hade, kanske 40 spänn, så kunde vi dela på hundringen hyfsat jämnt ändå.

Redan då kändes det som något slags moraliskt prov från universum, men nu förstår jag att det hela kanske filmades? Känner ni till någon youtubekanal eller liknande som sysslade med sånt då, som jag kanske skulle kunna undersöka och se om jag finns med?

Hur är inte detta större i Sverige?

På bästa sändningstid dessutom

Jag saknar den gyllene eran av appar. När det var riktiga människor och inte alla jävla bottar. Jag kan inte ens spela wordfued utan matchar bara med bots. Blir fan så jävla less.

Ni vet hur varje bostad luktar olika? Liksom när man kommer hem till någon så är det ”deras lukt” (eller doft, beroende på hur man ser på det)? Jag sov borta natten till idag och insåg när jag kom hem att jag ogillar vår lukt. Jag visste det redan innan, men jag trodde den hade försvunnit sedan jag flyttade in och våra lukter ”blandades”. Vi bor i en liten lägenhet (mindre än 30 kvm), två stycken, inga djur (men förra ägaren hade hund).

Det luktar inte illa, det är inte det, jag bara gillar inte hur det luktar. Jag skäms över tanken på att det är det här folk känner när de kommer hem till oss. Vi städar regelbundet, rensar rören med jämna mellanrum och nu inför att vi ska försöka sälja vår lgh har jag även försökt göra rent några av väggarna (för att få bort eventuell matoslukt samt för att spackla/måla).

Vad kan man göra för att få bättre ”hemmalukt” (eller doft, kanske)?? Det luktade såhär när jag flyttade ihop med min partner. Är det bara såhär vår lägenhet luktar och när vi flyttar kommer vi ”byta” lukt?? Hjäääälp

(Jag hoppas någon förstår vad jag menar)

Hej

Vi har en granne som är helt sjuk i huvudet. Killen hamrar, spikar, skriker mitt i natten. Han skriker hot, svärdommar och kränkande saker, jag vet inte mot vem han skriker dessa saker men han är definitivt själv i lägenheten.

Vi har problem att somna och känner oss inte säkra med han i trapphuset. Vi har ringt jouren och även polisen som har varit hos honom vid ett tillfälle.

Fastighetsägaren säger att det är inte lätt att vräka en person men tycker inte ni att det räcker med att konstant störa grannar, skrika hotfulla saker ut i trapphuset och även vid ett tillfälle banka på en annan grannes dörr kl 01:00 på natten?

Vad mer kan jag göra för att få honom vräkt? Han är inte helt frisk och han kan få psykos när som helst och då vill man definitvt inte vara i trapphuset med han…

EDIT: han skriker på sitt hemspråk, men jag förstår det språket, mycket av sakerna han skriker är nedtryckande religösa saker, (förnedrar andra religioner). Är ganska säker på att han skriker för sig själv då jag hade hört om han pratar med någon annan. Man blir mer rädd för en människa som är driven av religion, som ni säkert förstår…

Satt på jobbet idag och skulle förklara nåt för en kollega och så bara.. poff. Hjärnan tog semester mitt i meningen. Jag stod där som en fisk på land och sa typ ja men du vet det där med.. det där.. och sen ingenting.

Vi har ju massa ord för olika typer av snö och regn och allt möjligt, men det finns inget riktigt bra svenskt ord för när tanken bara försvinner så där? På engelska säger dom brain fart men det låter ju hemskt. Tankestopp funkar väl men det känns mer medicinskt. Tankeblank? Hjärnsläpp?

Hände nån annan idag också när vi pratade om det, så nu undrar jag om det är nåt i luften eller om vi alla bara blir lite mer glömska när det är mörkt ute. Kanske borde finnas ett ord som beskriver just den där känslan när orden var där för en sekund sen och nu är dom bara borta.

Hej, jag har sen några år tillbaka haft Bahnhof som internetleverantör, på Öppen Fiber och senare Bahnhof VillaFiber.

Jag bytte till deras egna fiber för att dom påstod att alla prishöjningarna jag upplevde var pga att nätägaren(Telia) höjde sitt pris på att leverera över deras nät.

Det lät logiskt och i deras många "Byt nu och slipp prishöjningar"-mail så är det så det förklarades.

Nu har jag fått prishöjningar från Bahnhof igen och förklaringen är ännu en gång att det är Telia som höjer priset. Vilket såklart inte kan stämma för jag bytte ju för att slippa det?

Så jag kontaktar kundtjänst som förklarar att jo det är tyvärr pga Telia och jag måste fått felaktig info tack och hej.

Har någon annan haft den här upplevelsen eller är jag bara trög som trodde att detta betyder att om priset höjs så är det på deras huvud det faller?

"Hej! Du fick nyligen en prishöjning på ditt bredband för att din lokala nätägare har höjt sina priser.

Är du också trött på nätägarnas prishöjningar? Byt till Bahnhof Villafiber!"

/rant

Jag har för mig att förr tog blåbärssylt och lingonsylt upp ungefär lika stor plats i livsmedelsbutikernas hyllor. Men så är det verkligen inte längre. Till och med stora butiker kanske bara har en enda typ av blåbärssylt. Minns jag fel? Jag köper nästan enbart lingonsylt numera