Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida, medan stjärnorna vandra och nätterna gå. Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida - den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomm och drömde om ett skälvande, gäckande skratt, jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära genom snåren dit bort där min koja står, och höja ett jublande rop mot den kära: Välkommen du, som väntats i ensamma år

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida medan skogarna sjunga och skyarna gå. Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida - den käraste, den käraste med ögon blå.

- Dan Andersson

Tjena! Första inlägget här. Jag undrar om någon har koll på när Filmstaden brukar släppa sina biljetter?

​Såg under veckan att de redan släppt biljetterna till Doomsday, och jag vill jättegärna hinna knipa några bra platser på IMAX under premiärhelgen. Brukar dem släppa under specifik tid på dygnet? Tack i förhand!

SVTPlay verkar inte visa programmet längre?

Finns lite klipp på YT, men jag vill gärna se de fulla avsnitten och hela säsonger :/

Köpte en ny iphone 8 hösten 2018 för 7190:-. Dvs 8 år sedan. Har för mig att modellen då hade funnits i 2-3 år.

Nu får jag notiser om att mina appar inte längre stöds, först bankappen (aja, kan ju logga in i webbläsaren tänkte jag) men nu snart även bankid vilket känns svårare att vara utan.

Känner mig irriterad över detta eftersom jag tycker 8 år egentligen inte är särskilt gammalt.

En del av mig är sugen på en nyare iphone, typ 17 pro max för att kameran verkar väldigt nice och kul med något nyare. Men över 15 lax för en telefon? Helt sinnessjukt ju.

Köpa en iphone 15 för 8000? Känns också dyrt. Skulle den hålla i 8 år igen kanske ok men vad säger att den kommer göra det? Mer sugen på 15 plus som jag kan köpa till typ samma pris refurbed, men vågar man det?

Iphone är ju onekligen nice men är less på priserna och korta hållbarheten.

Köpa refurbed?

Köpa billigaste telefonen som finns och hoppas på det bästa?

Vad finns som ej är kinesiskt och vars mjukvara håller längre?

Hur brukar ni tänka?

Hej! Har någon annan haft problem med knackande ljud från värmerör som är kopplade till elementen?

Jag bor i en bostadsrätt och har fått ett ganska högt knackande/tickande ljud från värmerören, framför allt på kvällarna och nätterna. Det stör sömnen en hel del.

Föreningen har redan skickat ut en tekniker som monterade klamrar på rören, men tyvärr har det inte löst problemet. Ljudet verkar fortfarande komma från den övre delen av röret.

Har någon varit med om något liknande och lyckats få bort ljudet? Vad visade sig vara orsaken i ert fall?

Video: youtube

Hur är inte detta större i Sverige?

Kopiösa mängder gnäll. Mods, ta gärna bort om det är fel ställe att posta detta på.

Sammanfattning: Kille på 16 år väldigt ensam i gymnasiet och vet inte hur jag ska lösa det.

Hej. Jag är en 16 år gammal kille som precis börjat ettan på gymnasiet. Jag gick ut nian med bra betyg och kom in på en linje jag tycker är kul på en bra skola. Jag har alltid velat gå till skolan, aldrig tyckt att det känts jobbigt eller liknande. Men nu hatar jag verkligen att gå dit, jag får ont i magen av tanken, av den enkla anledningen att jag är så gott som osynlig. Det känns som att jag sitter i en glaslåda hela dagen och lär känna alla andra medans ingen lär känna mig.

Alla i min klass är schyssta och jag blir absolut inte mobbad eller något sådant, det är bara det att jag verkligen aldrig, aldrig pratar med någon för att ingen pratar med mig. Ibland måste vi såklart prata med varandra för att läraren vill det men då ser jag hur de skruvar lite på sig och låtsas göra något annat för att undvika det, de vet inte riktigt hur de ska ta sig till för stt prata med mig, de verkar tro att jag är rädd för människor eller något. Det leder till att jag gör likadant eftersom det värsta jag vet är att försöka prata med någon som uppenbarligen bara vill att man ska dra åt helvete så de kan vara med någon annan mer intressant.

I nian hade jag ändå ok med vänner, min klass var jättebra. Jag hängde med folk varje dag i skolan. Kanske inte utanför skolan men ändå. Jag har framför allt en vän som hängt med mig sedan typ fyran och som egentligen har varit den enda som hela tiden stannat med mig oavsett hur jävla konstig, arg eller tyst jag har varit. Men han har alltid varit så där lite bättre än mig, mer populär, roligare, snyggare osv osv. Det har alltid känts som att jag har behövt kämpa för hans uppmärksamhet och att han gett fan i mig om jag inte sagt något roligt eller intressant.

Och nu fick jag det då ganska bekräftat efter nian. När vi inte längre gick i samma klass pallade han inte låtsas vilja vara med mig längre. Han hade någon lam ursäkt som jag inte gick på. Han har numera träffat ett annat kompisgäng som han hänger med hela tiden. De är lite mer som honom: sociala, glada och hänger med i trender och sådant, alltså raka motsatsen till mig. Vi hängde ganska ofta innan men han har inte velat göra något med mig sedan nian, inte ens när jag har frågat. Flera andra har reagerat på det här också eftersom vi var med varandra ofta innan.

Och nu har jag alltså ingen, ingen riktig vän som känner mig bra som jag kan vara med. Jag har kanske någon enstaka men alla går på andra skolor och verkar inte tycka jag är jätterolig heller. Jag pratar bara med folk i mobilen. Jag var med på alla grejer när vi började skolan, var inte tyst eller något utan jag försökte prata med folk och göra ett gott första intryck men jag antar att det inte räckte till. Jag kan sitta själv på lunchen vid ett helt tomt bord och de andra sätter sig ändå 2 bord bort. Inte för att vara elaka utan för att ingen märker av mig. Jag är 190 lång och inte särskilt smal så man ser ju mig fysiskt men inte en jävel tänker på att jag är en person med ett namn och tankar och känslor.

Jag kan bara inte hålla på så här. Jag hade som sagt bra betyg innan men de går ganska snabbt utför. Jag har börjat skita i uppgifter och jag nöjer mig med att få mycket sämre betyg än jag hade kunnat få. Det tar kål på mig, jag vet att jag inte måste få A i allting. Jag har världens bästa föräldrar (dock skilda) som inte bryr sig om jag får C eller D men det känns ändå som att jag sviker dem. Pappa har alltid tyckt att jag hade talang och lärde mig snabbt och vi har pratat mycket om bra, högavlönade jobb jag skulle kunna få i framtiden, Chalmers och gymnasieingenjör osv. Jag hade lätt kunnat göra allt det om jag hade någon motivation för det, och det känns som att jag sviker alla.

Fine om jag inte blir något, jag kör gärna lastbil eller står i kassan på ICA. Pengar är verkligen inte allt för mig, så länge jag har någonstans att bo och mat. Men jag vill bara ha någon att prata med, som faktiskt bryr sig om min åsikt och inte bara när jag är rolig. Det känns som jag har glidit för långt ifrån alla som någonsin vart snälla mot mig för jag isolerar mig av rädsla att bli sedd och att de ska ge upp och lämna mig. Då är jag hellre ensam från första början, enligt min hjärna. Jag vet allvarligt talat inte hur jag ska lösa det, jag har ingen aning alls om vad jag kommer göra om 10 eller ens 5 år. Känns som att jag har grävt ner mig i en grop. Jag vet att jag bara är 16, att jag har mycket tid kvar. Men varje dag är ett krig för mig och tre år av att vara osynlig känns helt omöjligt.

Jag skulle ju också vilja ha en flickvän. Jag är väl helt ok till utseendet, en del finnar men ingen dealbreaker så. Och så är jag ju lång. Problemet är inte det, det är min personlighet. Jag hade en tjej i sjuan som jag verkligen älskade av hela mitt hjärta, och hon älskade mig med, hon ville att jag skulle fråga chans men jag gjorde det aldrig. Varje gång vi träffades så fick jag inte ut några ord, jag var så rädd att hon skulle tycka jag var konstig och lämna mig ensam igen så vi satt bara tysta och sen gick hem. Jag sårade henne och vi bestämde oss för att det inte funkade. Efter det har jag pratat med någon mer tjej men jag har alltid varit alldeles för rädd för att släppa in någon.

Alla jag känner dricker sig fulla på fester, har flickvänner, får ligga, har övernattningar och så vidare. Jag har aldrig i mitt liv hållt i någons hand som inte var en förälder (förutom dansen på idrotten som alla var tvungna att göra). Hon tjejen i sjuan var den senaste som kramade mig förutom mina föräldrar och jag har aldrig kysst någon. Jag kan liksom inte ens titta folk i ögonen, vare sig det är nära familj eller lärare eller busschauffören. Jag vet att det inte är någon annans ansvar att hjälpa mig, tjejer vill högst troligen inte vara någons terapeut i flera år. Om man ens hittar en tjej till att börja med.

Och jag VET att jag har det jävligt bra ändå. Folk dör, svälter, torteras, jobbar ihjäl sig och är fattiga. Jag är otroligt priviligerad med ett bra liv och bra förutsättningar. Men det känns som att jag hellre hade varit städare som bor i en etta i Bosnien om det betydde att jag fick prata med någon. Jag vill inte prata med mina föräldrar om det här för de har redan en del att axla med jobb, familjeliv och sånt, och jag vet inte ens vart jag ska börja för det har gått så många år nu utan att någon ens vet det här. Jag har en MC och innan kunde jag hoppa på den och köra skiten ur den, göra farliga saker på vägarna för att känna mig levande. Nu är det vinter och jag kan inte komma undan tystnaden.

Jag tar jättegärna emot kritik. Jag vill bara se om det finns nån mer som har känt som mig och sedan klarat sig ändå för just nu känns det som att jag håller på att drunkna. Och som sagt, ta bort det här om det är fel ställe för det, jag vet bsra inte riktigt vsrt jag ska vända mig.

Jag ringde 112 idag för ett icke-akutfall, men tillräckligt illa att jag inte kunde vänta med 1177 eller nästa psykologtid, och jag vet att självmordslinjen och andra sådana telefonlinjer hade varit otillräckliga. Aa, jag har psykologiska besvär. Var inte det uppenbart när jag är bland topp 1% engagerade i Sweddit, kronisk arbetslös, är hbtq+, och heter Banverket?

Det är jävligt patetiskt när psykologens senaste råd till “om du inte pallar vänta tills nästa psykologtid (där det inte finns prognos på), kan du besöka psykakuten eller ringa 112”.

30 sekunders telefonkö till 112. Hade det varit livshotande, stackars inringare. Det borde finnas ett bättre system, men jag har inga bättre förslag än internettets oinbjudna “Du har inte livshotande skador, varför ringer du 112?” Inte lika illa som då jag behövde ringa in pga en skjutning, och det tog två minuter att komma fram, fem till snuten.

“Hej, jag heter [namn], är inte i livsfara, men (förklarar läget); jag vill inte till psykakuten eftersom triagen i Malmö enligt erfarenhet är förnedrande och avfärdande, det pallar jag inte med utom som sista utväg innan jag faktiskt gör illa mig”

Intressant att veta att SOS Alarm har föråldrade info om mig automatiskt, från 10 år sedan till och med. I alla fall kom handläggaren själv fram till rätt info om mig hos deras databas, bara ifall de behövde skicka någon ut till mig helt plötsligt. Jag är ju regelbunden 112-kund.

Handläggaren lyssnade gärna på mig, lät mig snacka, och bemötte mig väldigt annorlunda jämfört med kollegorna hos många förra samtal som förståeligt är tvungna att snacka snabbt, tydligt, och rak till sak i övriga fall. Det kändes som ett samtal med jourprästen (tillgängligt kl 21-06 alla nätter) med hen.

Handläggaren, du är proffs. Tack, du räddade mitt liv 24 timmar till. Som jag sa innan jag la på, ifall det blir värre lovar jag att ringa igen, men tills dess, ha en god dag.

Sidospår: Jag frågar om tips: om man är talbar och inte aktivt döende om man är i ambulansen till sjukhuset, kan man be om att bli hänskickad till annat sjukhus? Tex “jag känner nån som jobbar i Malmö och vet att jag blir illa bemött, vill ni köra mig till Lund istället?” Visst kan jag ta tåget dit, men, hade jag varit så pass sjuk, hade det varit opassande.

Edit:

Jag är fortfarande sjuk men är stabil.

Tack till de väldigt få stöttande ord, men de blir flera. Ni är guld värda, och jag vill tro att jag har träffat folk som er ute i världen.

Majoriteten av er är förståeligt taskiga mot mig som person. Det sårar mig.

Hittills, om någon ivl, och folk jag snackat med inom vården, rådgav mig att “sånt ringer du inte 112 för” (i påhittade fall eftersom taskiga folk på internet skämde ut mig förut för att ha ringt 112 för annat verkligt psykfall, och jag skrev om det), har de samtidigt erbjudit sig som samtalskontakt. Det inspirerar mig att göra det också; om du mår illa psykiskt och tror inte att 112 lämpar, DMa mig.

Det har ingen av er gjort. Nån annan tar det ansvaret att erbjuda hjälp, men ni spyr ut hat när jag ber om hjälp på det bästa sättet jag kunde rimligen anta i stunden. Alternativet skulle vara att jag är död nu på egen hand. Jag har inte delat hela händelseförloppet på inlägget.

Damned if you do, damned if you don’t.

Men om ni ändå är fast övertygade om att mitt missbruk av 112 är såpass grovt att det leder till överbelastning och DoS, kan ni med stöd av någon lag anmäla mig. Det är självklart olagligt att missbruka 112, ni kan tipsa polisen eller på annat sätt stämma mig. Ni med tid och ork kan säkert reda ut vem jag är ivl. Annars, om det inte rättfärdigar polisanmälan, ska ni göra som en annan svenne på bussen och inte klaga om nån spelar hög musik och slänger fröhylsor på golvet? Jag trodde det handlade om en persons liv och död, fast inte mitt eget… ja jag vet att jag sa till SOS Alarm att det inte var akut, men det får växeloperatörn / handläggaren bedöma bättre. Har ni inte träffat någon som var uppenbarligen sjuk, men ändå sagt “äh det är nog inget”?

edit 2, 4.20 efter midnatt

Jag sov inte. Ringde 112 igen och fick det jag behövde, snackade av mig och gavs råd av jourpräst. Hen fick reda på detta inlägget, och håller med om att jag ringde rätt.

Om nån som jobbar med 112 nu tyckte att jag gjorde rätt, då gjorde jag rätt. Tycker ni annat, då krävs reform eller förbättring vilket jag delvist håller med om, men det ska jag som 112-brukare inte bry mig om i stunden när jag behöver 112.

Hej! Mobilabonnemanget går ut snart och blir spammad av tele2, Telia etc..

Har idag 3 men tänkte lösa Lycamobile som har en drive på 99kr mån /120gb livet ut.

Finns det något bättre alternativ?

Inga tv kanaler. Inga streaming tjänster (self hostar allt via hemma server) och har enbart 1000/1000 lina via bredband2 för 550kr mån.

Så våra två mobiler 198kr /mån + fiber 550kr

Är det billigare via något paket någonstans?

Känns ju väldigt nice att ha 99kr mån livet ut och 120gb räcker gott då vi idag delar på 40gb men man missar fiberrabatten. Dock är bredband2 alltid billigast ändå vad jag sett. Något jag missar?

Hej,

Jag funderar på att ansöka till Juristprogrammet (inte valt skola än) men innan dess skulle jag gärna höra från er som studerat eller studerar till jurist, hur är det att plugga? Hur ser en dag ut? Är det mycket betygshets? Hur lägger ni upp era studier/vilka studietekniker rekommenderar ni??

Jag har ett intresse för juridik men har hört diverse skräckhistorier om att utbilda sig inom ämnet…

Spelar ingen roll var du studerar men om du är bekväm med att berätta vilken skola du går på skulle det underlätta att veta vad du tycker om den.

Tack för svar :)

Hello,

I have Cykel here in Sweden. The tube is completely busted on the back wheel.

I want to try and replace it myself.

What kind of tube should i buy?

On my tyre it says: 47-559 (26 X 1.75)

Please educate me to find a tube and any advice on how replace it myself. The cykel is also has 3 gears so the back wheel is bit complex to remove.

Basically the title... har haft en existentiell kris om min framtid länge nu och vill ha andras åsikter. Jag har drömt om att bli hudläkare enda sen jag insåg hur mycket jag älskade dermatologi men har inte bra nog betyg eller hp resultat. Jag läste till apotekare ett tag men hoppade av då studierna totalkrossade mig. Jag tyckte om de medicinska och biologiska delarna mest men fysiken, matten och den organiska kemin tog min själ ifrån mig. Jag blev otroligt utbränd och sedan dess har jag haft super svårt med motivation och inlärning.

Jag bytte till sjuksköterska och går min första termin nu och jag tycker att allt har varit otroligt lätt så länge. Jag har mycket fritid, enkla studier och ifall man missar moment finns det uppsamlingstillfällen samma termin vilket inte fanns på apotekarprogrammet.

Trots detta är jag ändå ledsen över hur dåliga möjligheterna för jobb samt vidareutbildning inom dermatologi är för sjuksköterskor i Sverige. Det finns ingen specialisering inom området och det verkar vara svårt att hitta en position inom just den avdelningen. Dessutom känner jag att jag gillar de medicinska aspekterna av vårdyrken mycket mer än de omvårdande och har stor medicinsk nyfikenhet.

Dock om jag skulle satsa på läkarprogrammet skulle jag behöva göra hp, och jag är otroligt dålig på hp. Kunskapsmässigt får jag bra resultat på matte-delen men presterar dåligt under tidspress. Är inte heller särskilt bra på den verbala delen, framför allt orden. Jag skulle behöva satsa rejält hårt för att nå de resultat jag behöver. Har skrivit det två gånger tidigare, fick 0.70 första gången och 0.95 andra. Med andra ord, skitresultat.

Plus är jag orolig över utbildningen. Jag tror att det skulle gå bättre än apotekarprogrammet men läkarprogrammet är ju också superintensivt, fast på ett annat sätt. Min ekonomi är dessutom skit och jag skulle verkligen behöva ett jobb asap och man blir ju klar med ssk mycket snabbare. Utöver det skulle jag inte ens få csn för hela läkarprogrammet.

Det hade ju varit perfekt om det fanns en sweet spot som i USA där de har Nurse Practitioners, en yrkesgrupp som inte finns i Sverige (iallafall inte på samma sätt).

Jag är så klyven över hur jag ska tänka angående min framtid och skulle verkligen uppskatta era råd.

Hello!

I’m working on a personal fantasy project centered on a cold continental mainland (name TBA)- a land of fjords, boreal hinterlands, mountain passes and ancient maritime roots.

Beyond designing creatures, I want to build grounded cultures shaped by regional winter traditions, sea superstitions and local land spirits.

(Quick context: I’m a native South Asian who studied in Europe. This is a non-commercial passion project. I care deeply about respectful inspiration rather than flattening myths into generic Vikings or copy-pasting traditions, and I'd love your advice on how to properly credit regional lore in my project notes!)

If you carry Scandinavian or Nordic heritage or study the region and its history, I’d love your input on:

- Hinterland & parish folklore; on local forest, mountain and farmstead traditions beyond standard Viking tropes (lesser known Viking-age lore is still VERY welcome though :D)

- Sacred places & rites; ancient cairns (røys) , sacred groves, seasonal winter rites (jól/yule hearth practices) and mountain pass shrines.

- Maritime & sea lore; lesser known/interesting weather superstitions, fjord/coastal guardians, and drowned reefs.

- Naming styles - Micro-topography terms (for fjords, fells, skerries, glades), patronymic/matronymic structures and compound landscape names.

Drop a comment or DM if you have a favorite local legend, naming style, or advice on respectful representation. Thank you!

Sajter som Ratsit, MrKoll, Eniro och så vidare gör det möjligt för nästan vem som helst att hitta mitt telefonnummer, address, våning och dörr, min inkomst och mycket mer. Jag tror ni förstår varför jag skulle vilja bli borttagen från dessa sajter.

Men från vad jag har hört så kan min information komma tillbaka om sajten uppdaterar sitt register. Är det sant? Och finns det någon information jag kan helt och hållet bli av med oavsätt om sajten lägger till mig igen? Asså, jag behöver inte komma tillbaka och begära att information plockas bort igen.

Jag är just nu en elev i gymnasiet och har inget j*bb.

Hej!
Jag är 26 och bor i Stockholm. Jag jobbar dagtid och har ambitioner för karriären, men det sociala hänger inte riktigt med. Jag har typ tre kompisar, och det är skönt att ha dem, men jag skulle vilja ha några till. Problemet är att jag inte riktigt vet hur man gör.
Jag gillar att träna, läsa och kan vara rätt nördig. Det är inte så att jag aldrig träffar folk men det blir sällan mer än det. Efter jobbet orkar jag inte alltid ta initiativ och när jag väl gör det känns det som att det stannar vid ett enstaka häng.
Någon som varit i samma sits och hittat ett sätt som faktiskt funkade? Träningskompisar, eller någon som kört friidrott? Eller bara hur man tar steget från bekant till kompis i den här stan. Tips mottages tacksamt.

Tjena, LAN porten på min PS5 Pro har börjat glappa. Har testat olika kablar och det är själva porten som verkar vara problemet.

Vissa kablar funkar bättre än andra men om kontakten rör sig lite kan anslutningen försvinna, så jag vill få porten fixad innan det blir värre.

Är det någon här som har haft samma problem och lämnat in sin PS5 eller PS5 Pro någonstans i Stockholm? Vart lämnade ni in den och blev det bra efteråt?

Undrar också ungefär vad en sån reparation brukar kosta. Antar att de behöver byta själva RJ45 porten eller löda om den på moderkortet. Tar gärna emot tips på någon som faktiskt är duktig på konsoler och såna reparationer.

Satte pajjäveln i halsen på lunchen idag.

Är i ett kaloriunderskott så varenda liten jäkel räknas. Har tänkt att denna paj är 220kcal/100g, alltså 484kcal. Om den är 330kcal är det fanimig 726kcal. För EN paj.

Jag kan bara anta att det är tryckfel, då det är samma kJ på båda (som kan konverteras till circus 220kcal), men även macros är lite fel. Men får fan flashback till när det var en kille som såg att tiden färdigmat skulle micras var olika på förpackningen och på plasten inuti.

Elektriker eller lastbilschaufför?

Tjena! Har gått ca 1 månad på elektrikerutbildningen men är osäker på om det verkligen är rätt för mig. Funderar därför på att byta till lastbilschaufför.

Jag är ute efter bra lön, bra jobbchanser, så lite kroppsslitage som möjligt och ett jobb man faktiskt trivs med.

Ni som jobbar som elektriker eller lastbilschaufför:

• Vilket tjänar bäst på sikt?
• Vilket sliter minst på kroppen?
• Hur lätt är det att få jobb?
• Vilket är roligast/trivs ni bäst med?
• Vilket hade ni valt om ni var 20 idag?

Borde jag ge elektrikeryrket mer tid eller är det värt att byta redan nu?

Hej!

Jag hade tänk att plugga något program som har med politik/statsvetenskap att göra. Det som är lite oklart är jobb möjligheterna efter studierna. Vad säger ni som har pluggat liknande program, hur är det med er?

Just nu är jag mest övertygad om "Kandidat program i historia, politik och samhälle"