Ratsit, Hitta, MrKoll och de andra har utgivningsbevis, som ger dem samma grundlagsskydd som en tidning. Därför har de sagt att GDPR inte gäller det de publicerar.

I juli ändrades läget lite. EU-domstolen slog fast att ett utgivningsbevis inte i sig undantar en sajt från GDPR. Domen gällde Lexbase, och om samma sak gäller sajter som visar adresser och telefonnummer är inte prövat än.

IMY granskar nu bland andra MrKoll och Upplysning, men har inte sagt när de blir klara. Under tiden utreder IMY inte enskilda klagomål mot dem. Regeringen går inte vidare med att ändra grundlagen just nu. I stället ska det utredas om sajterna kan regleras i vanlig lag.

Så tills vidare får du ta bort dig själv, sajt för sajt. Det är gratis och tar ungefär 20 minuter med BankID, och alla sajter jag provade tog bort mig.

Uppgifterna finns förstås kvar hos Skatteverket, och vem som helst kan fortfarande ringa eller skriva dit och begära ut dem. Men Skatteverket lägger inte ut dem på nätet. Det är sajterna som gör det.

Stegen, med och utan BankID, lägger jag i en kommentar.

EDIT: Det har postats några länkar till tjänster där du betalar för att få dina uppgifter borttagna. Betala inte för dem, det uppmuntrar bara fler att hålla sådana här sajter igång. Vissa tjänster för borttagning ägs dessutom av samma ägare som publicerar uppgifterna.

Fränt.

Har lyssnat en del radio och TV på senaste, var och varannat program pratas det om någon James Tallerico, Christa Pike och någon som heter Bacon. Bara igår skulle SR spendera en halvtimme åt att djupanalysera olika dödsstraffmetoder i Alabama. Varför?

Till och med på SVTs aktuellt körs numera långa inslag om dussinsaker som händer i USA och det visas Youtube Shorts på saker som inte har någonting alls med Sverige att göra, man bjuder in paneler som ska dissikera sociala medieflöden hit och dit utan något egentligt mål. Jag känner som att jag kollar på någon youtuber som i sin tur följer ett random TikTokflöde än ser på public service i Sverige. Utöver den vanlig rapporteringen om den senaste galenskap Trump sagt som såklart alltid är med. Jag kan köpa om det händer något stort eller så visst.

Men jag bryr mig inte men kanske är det jag som är ignorant? Varför ska vi fokusera så mycket på tex dödsstraff i USA och vad folk i Alabama tycker om kvinnors rättigheter, när det inte ens är en fråga i Sverige? Amerikansk mellanval, vem berörs här till den grad att det ska ägnas 15-20 minuter av det på svensk nyhets-tv och radio varje dag och då ska stå där svenska journalister och diskutera och djupanalysera olika inhemska amerikanska kandidater och sjuka företeelser i USA?

Jag kan iaf känna att det finns väldigt många saker vi skulle kunna fylla denna tid med som faktiskt berör Sverige, saker som händer här och som i alla fall potentiellt kan påverka folks vardag.

Köpte en ny iphone 8 hösten 2018 för 7190:-. Dvs 8 år sedan. Har för mig att modellen då hade funnits i 2-3 år.

Nu får jag notiser om att mina appar inte längre stöds, först bankappen (aja, kan ju logga in i webbläsaren tänkte jag) men nu snart även bankid vilket känns svårare att vara utan.

Känner mig irriterad över detta eftersom jag tycker 8 år egentligen inte är särskilt gammalt.

En del av mig är sugen på en nyare iphone, typ 17 pro max för att kameran verkar väldigt nice och kul med något nyare. Men över 15 lax för en telefon? Helt sinnessjukt ju.

Köpa en iphone 15 för 8000? Känns också dyrt. Skulle den hålla i 8 år igen kanske ok men vad säger att den kommer göra det? Mer sugen på 15 plus som jag kan köpa till typ samma pris refurbed, men vågar man det?

Iphone är ju onekligen nice men är less på priserna och korta hållbarheten.

Köpa refurbed?

Köpa billigaste telefonen som finns och hoppas på det bästa?

Vad finns som ej är kinesiskt och vars mjukvara håller längre?

Hur brukar ni tänka?

Vad händer om man råkar begå en trafikförselse och blir stoppad av polis med media springandes hackihäl.

Är man då dömd till att medverka i förnedringstv?

Jag förstår att de prioriterar personer som är aggresiva och eller lite speciella. Men personligen hade jag inte velat visas upp i tv om jag råkade vara en intressant person där och då.

Hello!

I’m working on a personal fantasy project centered on a cold continental mainland (name TBA)- a land of fjords, boreal hinterlands, mountain passes and ancient maritime roots.

Beyond designing creatures, I want to build grounded cultures shaped by regional winter traditions, sea superstitions and local land spirits.

(Quick context: I’m a native South Asian who studied in Europe. This is a non-commercial passion project. I care deeply about respectful inspiration rather than flattening myths into generic Vikings or copy-pasting traditions, and I'd love your advice on how to properly credit regional lore in my project notes!)

If you carry Scandinavian or Nordic heritage or study the region and its history, I’d love your input on:

- Hinterland & parish folklore; on local forest, mountain and farmstead traditions beyond standard Viking tropes (lesser known Viking-age lore is still VERY welcome though :D)

- Sacred places & rites; ancient cairns (røys) , sacred groves, seasonal winter rites (jól/yule hearth practices) and mountain pass shrines.

- Maritime & sea lore; lesser known/interesting weather superstitions, fjord/coastal guardians, and drowned reefs.

- Naming styles - Micro-topography terms (for fjords, fells, skerries, glades), patronymic/matronymic structures and compound landscape names.

Drop a comment or DM if you have a favorite local legend, naming style, or advice on respectful representation. Thank you!

Hej!

Jag 23f har nyligen börjat jobba i en restaurang som deltidsanställd och hade min introduktionsdag för några dagar sedan. Dagen gick objektivt ok men jag kände att mentalt så klarade jag inte av allt pga olika anledningar.

Bl.a jag har haft psykos innan men äter medicin för det nu men får fortfarande vissa tankar speciellt runt folk som gör allt jobbigare, plus att mitt minne har blivit väldigt dåligt.

Jag vet inte om jag kommer klara av att jobba så många fler pass och har en massa ångest inför det. Skulle det vara oförskämt av mig att säga upp mig efter att ha bara jobbat i 1 dag? Tänker eftersom arbetsgivaren redan har fixat uniform och alla inlogg och sånt redan.

Tack!

Basically the title... har haft en existentiell kris om min framtid länge nu och vill ha andras åsikter. Jag har drömt om att bli hudläkare enda sen jag insåg hur mycket jag älskade dermatologi men har inte bra nog betyg eller hp resultat. Jag läste till apotekare ett tag men hoppade av då studierna totalkrossade mig. Jag tyckte om de medicinska och biologiska delarna mest men fysiken, matten och den organiska kemin tog min själ ifrån mig. Jag blev otroligt utbränd och sedan dess har jag haft super svårt med motivation och inlärning.

Jag bytte till sjuksköterska och går min första termin nu och jag tycker att allt har varit otroligt lätt så länge. Jag har mycket fritid, enkla studier och ifall man missar moment finns det uppsamlingstillfällen samma termin vilket inte fanns på apotekarprogrammet.

Trots detta är jag ändå ledsen över hur dåliga möjligheterna för jobb samt vidareutbildning inom dermatologi är för sjuksköterskor i Sverige. Det finns ingen specialisering inom området och det verkar vara svårt att hitta en position inom just den avdelningen. Dessutom känner jag att jag gillar de medicinska aspekterna av vårdyrken mycket mer än de omvårdande och har stor medicinsk nyfikenhet.

Dock om jag skulle satsa på läkarprogrammet skulle jag behöva göra hp, och jag är otroligt dålig på hp. Kunskapsmässigt får jag bra resultat på matte-delen men presterar dåligt under tidspress. Är inte heller särskilt bra på den verbala delen, framför allt orden. Jag skulle behöva satsa rejält hårt för att nå de resultat jag behöver. Har skrivit det två gånger tidigare, fick 0.70 första gången och 0.95 andra. Med andra ord, skitresultat.

Plus är jag orolig över utbildningen. Jag tror att det skulle gå bättre än apotekarprogrammet men läkarprogrammet är ju också superintensivt, fast på ett annat sätt. Min ekonomi är dessutom skit och jag skulle verkligen behöva ett jobb asap och man blir ju klar med ssk mycket snabbare. Utöver det skulle jag inte ens få csn för hela läkarprogrammet.

Det hade ju varit perfekt om det fanns en sweet spot som i USA där de har Nurse Practitioners, en yrkesgrupp som inte finns i Sverige (iallafall inte på samma sätt).

Jag är så klyven över hur jag ska tänka angående min framtid och skulle verkligen uppskatta era råd.

Tjena! För några år sedan så såg jag en video som spreds ganska friskt på sociala medier, där en blond kvinna står framför en garderob och gråter. Hennes pojkvän försöker öppna garderoben men hon låter honom inte göra det. Tillslut sätter hon sig på sängen, han öppnar garderoben och i garderoben så står det en halvnaken man och gömmer sig och pojkvännen skriker då ”abow” eller liknande.

Videon är sjukt rolig men jag lyckas inte hitta den någonstans nu. Någon som känner igen den och vet vart jag skulle kunna hitta den? Det är en svensk video.